# 2 februari 2018
Termometern visar på -14 grader & jag är otroligt tacksam över att Z är hemma sjuk idag.
Ångesten gör sig som allra mest påmind när graderna går under plus. Vintrarna brukar vara den period på året då jag mår dåligt & gärna stänger folk ute men denna vinter har varit extrem. Jesper får inte närma sig mig utan att jag går in i försvar & puttar undan honom, & varje gång Zack vaknar & skriker på nätterna får jag panik innan jag hunnit vakna till & inser att han bara drömt en mardröm & vill känna sin mammas trygga närhet, pappan duger nämligen aldrig på nätterna, det är bara jag. Jag tror att mycket av detta förstoras pågrund utav alla hormoner som strömmar i kroppen pågrund utav graviditeten. Det tillsammans med foglossning som satt sig i hela bäckenregionen på kroppen & som blir värre för varje dag som går. Sjukgymnasten bedömde det som måttlig foglossning i torsdags, sedan dess har värken flyttat sig & blivit betydligt mer påtaglig.
Igår hade jag ett inbokat läkarsamtal för vidareplanering under graviditeten, vid ett tidigare besök kom vi fram till att om studierna inte går att anpassa så bör jag bli sjukskriven pågrund utav min smärta & svårigheter att förflytta mig, men vid samtalet igår var det en helt annan melodi. Jag kan inte bli sjukskriven på 100% för att hon är rädd att försäkringskassan inte kommer att godta det "med tanke på att du "bara" studerar". Dåligt argument i mina öron med tanke på att de finns de kvinnor som jobbar kontorsjobb som blir sjukskrivna pågrund utav foglossning då det är påfrestande att sitta, stå & gå. Sjukgymnasten beordrade mig till att inte göra några hushållssysslor & att undvika promenader till den högsta mån jag kan, vilket blir väldigt svårt när jag har ett hem som inte städar sig själv & en skola som ligger 2km gångväg fram & tillbaka (plussa då på stillasittande på hårda stolar i flera timmar samt promenader mellan de olika salar vi har lektioner i). Som läget är nu får jag prioritera noga hur jag ska lägga upp mina dagar för att klara av det vardagliga. Pusslet går inte ihop & jag får antingen välja att ta hand om hemmet & det barn jag redan har, eller att gå till skolan & lämna allt åt min sambo som jobbar till sen eftermiddag (vilket då innebär dagis fram till 17-18ish för Zack iochmed att jag inte klarar av att gå den kilometern till dagis för att hämta honom efter en dag i skolan). För varje dag Zack är hemma pga snor & hosta njuter jag utan minsta dåligt samvete, en sjukdag betyder en dag utan smärta i min kropp.