Öppet inlägg - Baby B
Ni är många som följt våran resa till plusset & det värmer mig att se hur många ni faktiskt är, jag blir helt tagen.💖 Tack från djupet av mitt hjärta för allt stöd & stöttning ni gett oss under den här tuffa perioden.💖 Jag lovade er ett öppet & ärligt inlägg där jag förklarar lite om varför vi väljer att gå ut med det så pass tidigt som i vecka 9, så här kommer det.
Redan från start har allt varit så oklart & vi har varit väldigt oroliga att vi även den här gången ska förlora ett (blivande) barn, jag hade inga tydliga graviditetstecken & tog enbart ett test för att sedan kunna ta ett glas vin med gott samvete, iallafall trodde jag det. Det var fredag den 13e & vi hade precis varit & köpt ett test så direkt när vi kom hem gick jag på toaletten, drog ner trosorna & satte mig för att kissa i en plastmugg när jag ser att jag har en färgad flytning, jag tänker att "äsch, jag behöver inte ta det här testet mensen är ju på g" men jag väljer att ta testet ändå & ser till min förvåning ett ganska tydligt plus direkt. Jag faller till golvet & tårarna sprutar, jag tänker "jag orkar inte, inte en gång till, jag orkar verkligen inte en gång till". För precis såhär har mina missfall börjat. Det börjar med ett positivt test följt av färgade flytningar som snabbt eskalerar & övergår till en kraftig mensblödning med mensvärk. Men den kraftiga blödningen kom aldrig, och inte värken heller. Men de färgade flytningarna höll i sig & varade i mellan 1-2 veckor med korta uppehåll.
I vecka 8 var vi in på ett ultraljud för att bekräfta en graviditet där man kunde registrera ett fint foster med normal hjärtaktivitet & känslorna var all over the place, 9,32 mm perfektion, äntligen kände jag en gnutta lycka & hopp om att detta kommer att gå hela vägen. Den lyckan varade i 6 dagar innan en ny blödning uppenbarade sig, den här gången färskt blod. Jag faller till golvet ännu en gång med tårar som står som öppna vattenkranar. Jag ringer in till kvinnokliniken som ber mig komma in för en koll där en undersökning & ett ultraljud görs. Ingen blödning kan lokaliseras & bebisen mår bra, hjärtat slår fint & den har vuxit precis som den ska. Får veta då att blödning i tidig graviditet är normalt & inte behöver betyda missfall, men att jag med min bakgrund gör rätt i att höra av mig för att få komma in på kontroll, inte minst för att stilla min egna oro, & det känns bra att bli tagen på så stort allvar. Dagen därpå har vi hälsosamtal med den barnmorska som ska följa vår resa & hon frågar hur det gått med blödningarna & ifall de slutat, svarar med att "ja, de slutade innan vi hann komma in för kontroll igår" & hinner sedan inte mer än hem så har jag ännu en blödning, denna gång mer än dagen därpå, men inte rött utan mer åt det rosa hållet. Så blödningarna kommer & går, & det verkar vara så denna graviditet ser ut. Det är anledningen till att vi väljer att dela detta nu, för att blödningarna varje gång skapar oro hos mig & det vill jag kunna vara öppen med.
En graviditet är aldrig 100% garanterad men vi väntar ändå barn. Skulle nu allt ändå gå åt skogen så vet jag att ni finns där & stöttar oss & då vill jag kunna vara så ärlig & öppen jag bara kan om allt. Med alla som står bakom oss känner vi oss säkra oavsett hur det slutar. Men vi håller alla tummar & tår att det nu är våran tur att få en till liten att älska villkorslöst såklart ❤️